alef geffenblad  

var-vid april

Mars rinner ut som med ett flodvatten; april närmar sig, och jag återupptäcker ett slumrande stycke från förra årets vårverkar:

(Tilläggsvis, emellan fjolårets tanke från ett tinande stadslandskap, och nuvarandets stilla vävstolars klirranden och slamranden, en blick till vänster ovanför min sedan länge försummade arbetsplats, där den vita veckväven i redgarn från Tallåsen med dubbla varpbommar, påminner om vågorna intill Keelers delning orsakade av månen Daphnis’ omloppsbana nära ytterkanten av Saturnus’ A-ring.)

16.04.12

Vårhimlen är tom och blek, som om nyvaken i solens redan klämtande förmiddag. ‘Tom’, ‘blek’; de tycks vara allvarliga anklagelser, men är däremot, formellt befriade från all sorts varlighet och klagelse. Allt det värde som i ordens botten ligger som den sump (av kaffe; av te mer ett grus) som mot slutet av den sköna stunden minner om världens [ständigt] omständigt vakande myller, har i mina ord frilagts till en hamn av betraktelse.

17.03.28