alef geffenblad  

Moto-risk

Okonventionell per definition. (Jag) vore ingenting utan sin excentricitet. Vid midnatt inses och författas plötsligt detta senaste, långt senare, och jag försöker återigen (åter återigen) inte mycket mer än bara minnas, hur fragment utgör mitt liv och dess form – min form. Ett enda viktigt. Undflyende bilder, ord som aldrig riktigt når fram till annat än sin egen handfallenhet. Men det är här jag lever, mitt i detta alltid-nästan. Och jag trivs alltmer, med obligatoriska tangenter och ofrivilliga sidospår. Jag lever i ett försök, en essä, att antända världen med. Att skapa minneshantering, lämna för eftervärld, minnas det älskade med spår av spår. Ett otillförlitligt, ofullständigt, lapptäcke till kontinuum av aldrig—alltid. Här lämnas fortsättningen att glömmas i sina blankstegs vithet.

17.07.29