alef geffenblad  

boken

tfevo_bok

Ja, så har det alltså skett: Boken har tryckts, bundits och levererats (eller snarare hämtats): tal för en viljas outtalade i alla sina 200 exemplar, paketerade i fyra kartonger. Allt har gått rätt till, som avtalat mellan mig och tryckeriet, och jag har hunnit börja smälta den första känslan av vad som påmint om likgiltighet inför “det overkliga” … Det tycks trots allt ha varit verklighet (eller så nära man kan komma) hela tiden, och ändå: Tomheten. Givetvis, dels på grund av att de många och intensiva timmarna, dagarna, veckorna av tankar kring och arbete med projektet helt abrupt avbrutits – “och nu då?” Arbetet är långtifrån över: Jag vill ju sprida boken också, sälja den, få någon form av kritik eller respons. Vem vill väl ge ut en bok och sedan sitta hemma med alla exemplar liggandes i lådor?
Men, “tomheten”, dels också därför att jag faktiskt måste medge att jag inte är helt och fullt tillfreds (som om vore jag någonsin kapabel att uppleva något sådant); papperet kunde ha varit mattare, den japanska bindningen bättre utförd, och likaså min egen insats som skapare och utgivare. Kostnaderna, dessutom. Ja, de var förhållandevis höga för en (ursäkta dragplåsterjargongen) “fattig student” som jag. Och inte tänker jag frestas av tanken att låta all kritik av bokens slutresultat utebli bara för att räkningen var stor; hur mycket pengar jag än fått betala för trycket kan jag inte låta det skrämma mig till att stelt dra på munnen och låtsas som om jag är överlycklig eller ens “nöjd” med resultatet. Nåja – inte blev väl boken helt förskräcklig, (tvärt om tycker jag faktiskt att den blev … “så gott som enligt förväntan,”) men bättre vet jag att jag kan åstadkomma!
Att jag alltid ska vara så självkritisk är nog något jag börjat acceptera. Jag inbillar mig att det på sikt kommer föra med sig en del kvalitativa fördelar att jag är så petig med detaljer, men det återstår väl att se …
Hursomhelst har det minst sagt varit lärorikt och spännande att genomföra projektet (inte minst med framtida idéer i åtanke), och för den skull är jag fortfarande glad och förväntansfull (…)

14.05.23