alef geffenblad  

d.post-

detsamma igår. detsamma idag. efter bara fyra dagar av oåterkallelig efemär* försjunkenhet har jag vridit, vänt, väntat, (tryckt,) och vikt ark och sidor av papper (i tanken såväl som i handen) tills resten av min flytande tillvaro börjat upplösas i vrårna. jag gjorde ett par försök till “konventionell” (…) bindning (givetvis inte mer så än mina egenhändigt uttänkta metoder tillåter) med dubbelsidigt tryck och nål och tråd och tålamod. det ser lika överraskande “äkta” ut varje gång. jag jublar inombords; det är en bok, en bok, en bok! och utombords:
“… det är nästan så jag börjat försumma färdigställandet av mitt uställningsobjekt/“ur arkivet”, som alltmer känns distant, om inte rentav ointressant. men så är det väl; man hinner lämna projekt bakom sig och tänka på nytt långt innan man är ‘färdig’ … vilket man ju aldrig blir.”

hursomhelst:

så, det känns som om jag steg för steg så sakteliga närmar mig en tanke om att göra det småskaliga och billiga, enkla självpublicerandet eller tryckandet av “böcker” (*materiella publikationer) till ett medvetet, rentav estetiskt val. en sorts ställningstagande nästan … med lite efterforskning kan jag nog hitta ett bra sätt att närma mig något sådant på. detta skriver jag nu om med anledning av tanken på att beställningar från stora tryckerier, som nu med “tal för en viljas outtalade” från lenanders, kanske [kommer vara] mer av en sällsynt företeelse i det långa loppet. alltså från ett ekonomiskt perspektiv, med tanke på att sådant som jag är intresserad av att publicera kanske inte nödvändigtvis är sådant som skulle tilltala tillräckligt många för att det skulle vara ekonomiskt gångbart att vända sig till ett storskaligt tryckeri. kanske vore det därför smart att “redan nu” börja göra det småskaliga och “billiga” framställandet av (inte desto mindre intressanta) trycksaker till en medveten gest …

med viss reservation för tautologiskt innehåll.

14.05.12