alef geffenblad  

inre osämja

Men det låter kanske bättre på engelska: “Internal discord.” Och betydelsen är inte riktigt rätt heller; det är ändå bara mina jag och mig det hela handlar om. Hjärnan, magen, och så vidare. Jag är i oordning, disharmoni, uppbrott av … personliga beståndsdelar. Och visst måste det väl handla om mer än bara en eller ett par små orosmoment? Det måste vara hela systemet, hela det komplexa nätverk av viljor och rädslor som jag utgör. För mig är det inte bara jag eller delar av mig som är under uppbrytande – det är hela världen som den ter sig “genom mig.” Alla mina beslut och det som beslutas åt mig bortom min kontroll eller vetskap, är utsatta för någon sorts attack eller parasitangrepp. Måhända är det en aning för personligt att dela med sig av detta såhär, inför nätets allseende ögon (som om de ens vore riktade hitåt), men det spelar mig ingen roll egentligen. Åtminstone det är ingen hemlighet, medan så mycket annat tycks vara …
I alla fall: Det är fortfarande intressant att leva, hur obehagligt det än är ibland (och tyvärr, allt oftare). Jag tycker om att inte veta, brukar jag säga. Nå, hur smakar då den här typen av ovetskap? “Jag vet inte” …

14.06.10