alef geffenblad  

medel–

Från en måndag, till en annan:

Vad än “det” kan komma att bli i framtiden, för det är framtiden det handlar om, måste jag låta tillvaron vila i något annat än bara tankar på en envis dröm. På intet sätt förkastar jag drömmen som den visar sig, men för att överhuvudtaget kunna ta drömmen på allvar måste jag först se till att jag har ett liv och … fortsättningsvis ett liv, i vilket drömmen kan leva och manifesteras. Om allt jag gör är att tänka, hur ska jag då någonsin kunna leva drömmen, göra drömmen? Det är återigen praktik; tillbaka till praktiken. Och i någon sorts, rentav “synergistisk, synnerhet:” Tillbaka till kuddarna, till zazen.* Ty, drömmen skulle … drömmen som ju redan innefattar zazen i sitt tänkta utförande, skulle också rimligtvis vara, bli, vägen till den, till sig själv. Att sitta [zazen] vore således att låta mitt liv infiltreras, kontamineras av utförandet av drömmen redan under drömmandet, “innan drömmens tänkta utförande,” och på så vis locka det, livet, till sig, sin framtid, för att manifestera (“förverkliga”) den. Drömmen skulle vara (…) sitt eget friktionshämmande medel, “föra livet mot sig, i sin riktning, genom sig själv.”

* zazen, mer specifikt, shikantaza (只管打坐), “för all del; intet annat än, just [det] att sitta.” En form av sittande meditation som utövas främst inom sotoskolan i japansk zenbuddhism. Helhjärtat, resolut sittande. Bara att sitta.

15.09.14