alef geffenblad  

om


Hade jag menat allvar kanske jag hade varit ett eller två med snön nu men jag menar nog bara allvar till hälften, en gång varje halvår eller längsmed ett par kvartals ryggrader. Hade jag inte vakat då kanske jag aldrig hade gråtit, hade jag inte gråtit hade inte musiken hörts som gråt och hade den inte det hade skrattet i dess ställe slitit mig itu till dans med snön i det allt mörknande. Hade natten inte solkats av morgonens bleka plikt hade dagen inte skrämt mig så, hade dagen inte skrämt mig hade molnen inte sett mig inte hört mig inte sänkt sina dimmor över mig och all glömska över mig. Hade inte glömskan baddat mig, svept, smekt, vätt mig hade jag inte orkat minnas sedan. Jag orkar inte minnas sedan.